Mitt didaktiska material i bilder

För att sammanfatta min verksamhetsförlagda utbildning har jag här gjort ett bildspel som visar på förloppet kring mitt didaktiska material. 

Utställning av den färdiga produkten

Idag hade äntligen alla barns papper torkat så vi kunde gå vidare och göra klart för att sedan kunna ställa ut de så föräldrar och övriga avdelningar kunde se hur fina de blev. Jag valde att vid detta moment redan från början ha ganska tydliga riktlinjer. Detta val gjorde jag då jag sedan tidigare märkt att många av barnen i denna barngrupp blir låsta av att inte veta vad de ska göra om de inte fått riktlinjer. Varje barn fick ett svart papper att klistra fast sitt egengjorda papper på. Därefter fick barnen välja om de ville skriva sitt namn med guld- eller silverpenna. Nästintill alla barn kunde skriva sitt namn men de som ännu inte lärt sig fick hjälp av mig på så vis att vi tillsammans höll i pennan för att de skulle känna delaktighet. 

Barnen har uttryckt att de tyckte detta moment var väldigt roligt och med glädje visat sina föräldrar det färdiga resultatet av sina papper. Det roliga med denna aktivitet tycker jag är att allas papper blir olika, inget är det andra likt. I läroplanen för förskolan (98 rev 2010 s.  redogörs för att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning” 

Efter att allas papper var färdiga samtalade jag med barnen kring det faktum att allas papper är olika och då fick jag en kommentar av ett barn som visade på att jag lyckats uppnå det mål ur läroplanen som jag tidigare beskrev. 

"Det gör inget att allas papper är olika dom är lika fina ändå, 

precis som vi människor är lika finna fast vi inte är likadana." 

Det jag lade märke till när jag var på förskolan nu i efterhand är att barnen är mycket uppmärksamma och påminner varandra om att inte slösa på ritpapper eftersom vi måste vara rädda om miljön. Detta upplever jag som bra då mitt mål med denna aktivitet var att få barnens förståelse kring hållbar utveckling och att ta tillvara på naturen skulle stärkas. Detta anser jag har lyckats eftersom alla barn mer än förut talar om att vara rädd om naturen.      

Referens: 

Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Skräp-Maja skapar tillsammans med barnen

Under samlingen idag fick barnen besök av sin kompis Skräp-Maja, hon frågade barnen om de visste vart pappret de ritar på kommer ifrån? Det visste inte barnen, Skräp-Maja berättade då för dem att papper görs av träden som växer i skogen. Hon berättade sedan för dem att det är viktigt att vi tar hand om vår natur och inte slösar för mycket med pappret som vi har på förskolan. Skräp-Maja ville sedan att hon och barnen skulle hitta på något kul på förskolan några veckor framöver och det var att göra eget papper utav gamla tidningar. Skräp-Maja berättade hur de skulle gå tillväga och att hon behövde hjälp av sina kompisar på förskolan för att lyckas. Några barn åt gången fick sedan följa med Skräp-Maja till målarhörnan på avdelningen för att sätta igång. 

Innan Skräp-Maja och barnen kunde börja sitt skapande var de tvungna att klippa småbitar av tidningar som de sedan skulle lägga i en plastback med ljummet vatten. Under tiden detta skedde diskuterade barnen tillsammans med mig som pedagog och Skräp-Maja kring vad ljummet vatten är och vad de trodde skulle hända sen när vi klippt färdigt och lagt småbitarna i vattnet. Detta fick barnens ordförråd och förståelse kring nya ord att ökas. De fick även möjlighet att göra sin röst hörd genom att uttrycka sina tankar om olika hypoteser kring skapandet av eget papper. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010 s.10) redogörs för att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra". 

Efter att barnen lagt i pappersremsorna i vattnet var det dags att gå vidare till nästa steg som var att använda sig av stavmixern för att mixa samman vatten och pappersremsor till en pappersmassa. Vid detta moment var Skräp-Maja noga med att säga till barnen att detta är farligt och att det är en vuxen som måste sköta mixern. Efter att pappersmassan var färdig fick barnen välja viken färg de ville att deras papper skulle ha. 

Sedan var det dags att använda sig av en ram för att fånga upp pappersmassa. Detta moment var det några barn som tyckte var väldigt läskigt eftersom det kändes lite slemmigt på händerna. Andra tyckte det var väldigt kul och ville helst inte ta upp händerna ur massan.  Efter att jag och Skräp-Maja fått alla barn att ta upp massa på ramen var det dags att försöka vända ramen upp och ner på en tidning för att få pappersmassan att släppa från ramen. Detta var inte det enklaste så vi fick alla hjälpas åt att knäppa på den tills den släppte. Efter att den släppt från ramen var det dags för pappret att torka vilket Skräp-Maja förklarade för barnen skulle ta några dagar.

De kursmål jag kopplar detta inlägg till är:

• Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande 

Referens: 

Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Handdockan - Skräp-Maja

Idag har jag presenterat min egenskapade handdocka för barnen. Detta blev en riktig succé. Barnen var mycket intresserade av denna lilla filur. Det jag gjorde med barnen idag var först att visa henne för barnen och sedan ville jag att de tillsammans skulle bestämma vad dockan skulle heta. För att göra valet rättvist och samtidigt introducera de för demokrati och majoritet valde jag att de skulle få rösta på vilket namn dockan skulle få. Jag hade valt ut två namn att välja mellan och barnen fick sedan rösta på det namn de tyckte passade bäst till dockan. Namnen som barnen fick välja mellan var Skräp-Maja och Skräp-Fia.

Röstningen gick till på så vis att barnen var och ett av barnen fick gå fram till mig för att placera en röst i form av en mugg vid det namn de ville att dockan skulle heta. När alla barn röstat kontrollerade vi tillsammans vilket av namnen som vunnit. Detta var vid detta tillfälle inte särskilt svårt då resultatet blev en röst på Skräp-Fia och tretton röster på Skräp-Maja.

Genom denna övning utvecklade barnen sin förståelse för att olika personer kan ha olika åsikt. De lärde sig också att det är mycket viktigt att alla ska få sin röst hörd men att det inte alltid blir på det sätt som de själva vill. I läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev. 2010 s. 8) redogörs för att förskolan ska arbeta demokratiskt och att barnen aktivt ska delta. Detta tycker jag att jag uppnådde i denna aktivitet då alla barn fick vara med och besluta kring handdockans namn. Lpfö (98 rev. 2010 s. 12) redogör också för att "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande" Även detta mål uppfylldes genom omröstningen som hölls då barnen var med och och röstade enligt demokratiska principer.

När jag tänker tillbaka på detta tillfälle tar jag med mig något som jag skulle vilja förändra tills nästa gång jag håller i en omröstning med barnen. Jag upplevde att barnen föll för grupptrycket och röstade på samma namn som deras kompisar gjorde, därmed den ojämna fördelningen av röster. Nästa gång jag arbetar med omröstning i förskolan ska jag tänka på att den som röstar ska gå in i ett avskilt rum och lägga sin röst. På så vis tror jag att barnen kommer att följa sin egen vilja när de lägger sin röst och därmed blir resultatet mer rättvist.

De kursmål jag kopplar detta inlägg till är:

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Didaktiskt material

Under denna kurs har vi fått i uppgift att skapa ett didaktiskt material att ta med ut till vår VFU-plats för att använda i arbetet med barnen. Materialet ska vara anpassat efter den barngrupp vi är i och med fördel även efter den verksamhet vi praktiserar i. Materialet ska även vara kopplat till kursens innehåll. På min VFU-plats arbetar pedagoger och barn med grön flagg, vilket betyder att förskolan arbetar för att bli en hållbar förskola som arbetar för att ta tillvara på naturen. Med tanke på detta valde jag att göra ett didaktiskt material som behandlar hållbar utveckling och återvinning.

Jag har valt att göra en handdocka som förmedlar budskapet att "det går att göra nytt av gammalt". Handdockan är skapad utav toalettpapper, vatten och en strumpa. Med denna handdocka vill jag introducera barnen för att det går att använda gammalt material som i vanliga fall slängs för att skapa nya saker. Detta utvecklar barnens förståelse och kunskap kring hållbar utveckling och återvinning. I Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev 2010 s. 11) redogörs för att "arbetslaget ska ge barnen möjligheter att förstå hur egna handlingar kan påverka miljön" Detta mål anser jag knyter an till det didaktiska material jag skapat och har för avsikt att använda i barngruppen.

Anledningen till att jag valde att göra just en handdock är att jag anser att det är enklare att nå ut till barnen på så vis. Jag upplever att barnen får ett större intresse av det som ska göras om aktiviteten förklaras av en docka.  Forsberg Ahlcrona (2012 s. 193) menar att handdockor ofta används för att skapa intresse för sådant som barnen från början inte är intresserade av. Jag anser också att de barn som i vanliga fall är blyga öppnar sig för dockan, de vågar kommunicera sina tankar och även ställa frågor till den. Vidare kommer jag använda handdockan under de tre veckor jag är på förskolan för att introducera en aktivitet som behandlar hållbar utveckling. Jag har som tanke att barnen och dockan kommer att skapa tillsammans och samtidigt diskutera kring hållbar utveckling och vikten av att värna om naturen.

Instruktioner för att göra en egen handdocka:
Du behöver:
Toalettpapper
Vatten
Skål
En strumpa
Vattenfärg/flaskfärg
Limpistol
Knappar eller dylikt till ögon
Garn till håret

Gör så här:
1. Blötlägg toalettpappret i skålen med vatten.
2. Forma det blöta pappret till en boll kring fingrarna (storlek avgör du själv),
lämna kvar hålet där fingrarna är för att kunna hålla i handdockan
senare när den är klar.
3. När bollen har fått sin rätta storlek tar du lite blötlagt papper och formar
en näsa i önskad storlek och fäster på din boll.
4. Därefter lägger du in bollen i Ugnen i 50 grader i cirka fyra timmar för att torka.
5. Måla huvudet i önskad färg
6. Klipp bort hörnen på strumpan för att sedan kunna trä ut fingrarna där.
7. Limma fast strumpan i huvudet med limpistolen.
8. Fäst garn på huvudet för att ge hår till din handdocka

https://www.youtube.com/watch?v=UtPgc_6O0E4 

De kursmål jag kopplar detta inlägg till är: 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande 

Referenser:

Forsberg Ahlcrona, Mirella (2012) Handdockan i pedagogiken. I Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta  (red.). Kultur, estetik och barnsrätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups, ss. 181-196. 

Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Matematik i vardagen

Idag har jag varit på en mycket inspirerande föreläsning om matematik i förskolan av Carina Mattsson. Hon visade på en mängd olika aktiviteter som utvecklar det matematiska tänkandet hos barnen. Mattsson uppmanade oss studenter att ta tillvara på vardagssituationer och inte bara se matematiken i de givna lärotillfällena. Detta kopplar jag till det Thisner (2007 s. 6) tog upp gällande att det är vanligt att pedagoger i förskolan endast ser matematiskt lärande i de situationer som är lärarstyrda och handlar om att räkna. Hon menar att detta är synd då matematiken kan ses på så många andra ställen, som till exempel i barnens lek. Detta är något jag vill ta med mig ut i mitt blivande yrke som förskollärare. Jag tror dessvärre att det är vanligt att verksamma pedagoger i förskolan missar att se de små situationerna som lärande då de är mycket fokuserade vid att hinna med de planerade aktiviteterna. Vardagssituationer som innehåller matematik som Mattsson tog upp är till exempel påklädningssituationen, matsituationen och utevistelsen. 

Vid påklädningssituationen menar Mattson att det är viktigt att ge barnen tid och inte stressa dem. Hon menar att om barnen får tid att tänka kan de mycket mer än vad vi pedagoger tror. Mattsson förklarade bland annat att det är viktigt att se de små situationerna som lärosituationer, till exempel en vante till en hand (ett-till-ett-principen) eller att två skor är ett par skor.  

Vid matsituationen anser jag ofta att det kan bli rörigt efter en stund när många av barnen ätit upp och väntar på att få gå från bordet. Mattsson kom med en lösning på detta problem som jag tror skulle fungera jättebra på en avdelning med barn i de äldre åldrarna på förskolan. Hon gav ett exempel där du som pedagog kunde fånga barnens intresse samtidigt som deras matematiska förmåga utvecklas. Du som pedagog ska ta fram ett antal ärtor, därefter räknar du dem tillsammans med barnen så att alla vet hur många det är. Be sedan barnen att blunda medan du gömmer några av ärtorna. fråga sedan barnen hur många som är gömda. Denna aktivitet övar barnen dels på talraden men också på antalsuppfattning genom att de ska räkna ärtorna först innan pedagogen har gömt några och sedan efter för att komma fram till ur många som försvunnit. 

När barnen är ute på gården eller i skogen är det ett ypperligt tillfälle att arbeta med matematik, något jag har använt mig av under min VFU. Barnen jag har träffat har tyckt det varit oerhört kul att få uppdrag att göra. Exempelvis kan det vara hämta en pinne som är lika lång som ditt finger eller hämta lika många kottar som du har tår. Denna typ av uppdrag övar barnen på längd och antal. Du kan även ge barnen uppdrag som tränar de på läges- och riktningsuppfattning. Till exempel ställ dig ovanpå en sten eller kryp under en vuxens ben. Carina Mattsson tog upp en rolig aktivitet att göra tillsammans med barn i skogen. Ta med dig en randig halsduk i olika färger och ge barnen i uppgift att hämta saker i varje färg som finns på halsduken. Denna typ av aktivitet tränar barnen på ett-till-ett-principen. Björklund (2009 s. 46) beskriver ett-till-ett-principen som en metod där barnet kopplar ett föremål i en mängd till ett föremål i en annan. Denna princip lägger grunden för förståelse kring att ett räkneord kan kopplas till ett räknat föremål. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010 s. 10) redogörs för att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring” De aktiviteter jag ovan beskrivit kopplar jag till detta mål ur läroplanen för förskolan. 
 

De kursmål jag kopplar detta inlägg till är:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser 

Referenser:
Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Matsson, Carina, Matematik med fokus på utomhusmiljön, 13/3-15, Högskolan Borås

Thisner, Annika (2007). Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Stockholm: Sveriges utbildningsradio

Besök på museum i Borås

Idag har jag besökt två museum i Borås. Det ena som är speciellt inriktat mot barn var KNACKA PÅ och det andra var Borås Konstmuseum som inte riktar sig till barn i första hand.

Barnens kulturrum, KNACKA PÅ!

Jag tyckte att detta var ett mycket bra ställe att ta med dig de yngsta barnen på förskolan till. KNACKA PÅ baseras på Anna-Clara Tidholms bok KNACKA PÅ! Personalen på museet har skildrat denna bok genom att bygga upp en miljö med många inslag från boken. Bland annat är det så att i boken har alla dörrar som figuren knackar på olika färg och den färg som dörren i boken har har även rummet som man kommer till. Detta har personalen tagit efter och på museet återfinns dörrar i olika färg och även rum med samma färg som respektive dörr.

När jag besökte KNACKA PÅ pratade jag med en kulturpedagog som arbetar där. Hon förklarade hur dagarna brukar se ut på barnens kulturrum och att det under veckorna finns fasta scheman på vad som händer. Det fanns bland annat en sång- och rörelsestund för de allra minsta barnen till de lite äldre, 0-5 år. Det fanns även bebisteater för bebisar under 1 år och teater för barn mellan 1,5 och 3 år. Hon beskrev att kulturrummet ofta besöks av föräldrar och deras små barn men det finns även möjlighet att komma till KNACKA PÅ tillsammans med en förskolegrupp på bestämda dagar.

Under besöket på KNACKA PÅ lade jag märke till att det inte var några leksaker i de olika rummen utan barnen fick fritt fantisera och leka i rummen. Det fanns bland annat ett rum med skaparverkstad, ett stort rum med plats för rörelse och ett rum där det fanns böcker att läsa på plats eller låna med sig hem om man så ville. Jag tyckte att det var väldigt kul och inspirerande att besöka KNACKA PÅ, dels för att jag tydligt kände igen mig i rummen genom att jag tidigare läst boken men också för att personalen var mycket välkomnade och öppen. I varje rum fanns kopplingar till boken, så som färgsättning och andra detaljer till exempel som att bilderna som var målade på väggarna tagna ur boken.

Jag fick ett bra intryck av detta besök och skulle gärna besöka det men min blivande barngrupp men anser att det mest lämpar sig för de lite mindre barnen då jag tror att de äldre kräver mer utmaning.

Borås Konstmuseum!

Under besöket på Borås Konstmuseum fick jag en lite annan uppfattning än vad jag fick på KNACKA PÅ. Detta museum anser inte jag lämpar sig för barn i lika hög grad. Jag tycker absolut att vi i förskolan skall besöka museum likt detta men däremot får man som pedagog vara noga med att vara upplyst kring vad utställningen handlar om så det inte är något som är opassande för yngre barn.

Marie Bendroth Karlsson talade i sin föreläsning "Konstpedagogik och yngre barn" om demokratiuppdraget vilket behandlar det faktum att "barn ska till fullo ges möjlighet att delta i de konstnärliga och kulturella livet" (FN s konvention om barns rättigheter §31). Med detta vill jag förtydliga att det är viktigt att vi pedagoger i förskolan introducerar barnen för olika former av konst. Genom att besöka museum med barnen på förskolan ökas barnens sinnesupplevelse och det kan även skapa goda förutsättningar för vidare lärande. Du kan som pedagog tillsammans med barnen samtala kring vad ni ser på tavlorna/skulpturerna. På så vis utökas barnens språk och de kan även få ökad kunskap inom färg och form. Något som dock är viktigt att tänka på när du besöker olika typer av museum med barnen är att du som pedagog inte ska ställa frågor som banaliserar konsten, då det gör att det tolkningsbara kring konsten tas bort. Marie Bendroth Karlsson lyfte i föreläsningen är det är viktigt att du som pedagog ska låta barnen tolka själva.  

Borås Konstmuseum hade när vi var där en utställning av Kristina Janson. Hennes bilder ansåg jag inte var olämpliga att visa för barn, vilket gör att jag mycket väl hade kunnat ta med mig en barngrupp dit. Det är dock viktigt att tänka på att barnens intresse bör styra hur länge vistelsen på museet ska vara. Är barnen intresserade av att se på bilderna och pratar mycket om det tycker jag absolut att vi kan vara kvar en längre tid men däremot tycker jag inte att pedagoger ska tvinga barnen att kolla på målningar de inte är intresserade av. Detta kan göra att barnen senare i livet har med sig en syn på museum som något tråkigt, vilket vi inte vill eftersträva.   

Referens:

Marie Bendroth Karlsson, Konstpedagogik och yngre barn, 11/3-15, Högskolan Borås

FN s konvention om barns rättigheter §31 Tillgänglig: http://www.raddabarnen.se/om-oss/barnkonventionen/barnkonventionen-lang-version/#Art 31 

Drama

Under dagens workshop som Gunilla Fihn höll tillsammans med oss har vi fått lära oss kring forumteater och forumspel. Vi har även under dagen fått gestalta diverse vardagssituationer som kan bidra till konflikter på en förskola.  

Forumteater och forumspel beskrevs under workshopen som ett sätt att utforska, förstå och förändra verkligheten. Dessa metoder är enligt Fihn ett bra sätt att analysera motsättningar och konflikter med hjälp av kreativa lösningar. Hon tog under workshopen upp att målet med ett forumspel är att förvandla åskådaren från passiv till medskapare, det ger även människan en möjlighet att träna inför verkligheten och förbereda sig inför framtiden. Med hjälp av forumspel blir du medveten om dina egna tankar och värderingar och det blir på så vis enklare att bryta inre och yttre förtryck. 

Under workshopen blev vi indelade i mindre grupper där varje grupp fick varsitt fall att göra om till en forumteater. Alla situationer som delades ut var någon form av konfliktsituation, där problemet som utspelades i de flesta fall gick att lösa genom förändrad inställning. 

Riktlinjerna vi fick var:

- Utgå ifrån verkligheten

- Tydlig konflikt i handling

- Vuxenroller ev. dubblare (en person som håller med i allt som sägs)

- Eländigt slut

Efter att forumteatern var uppspelad för övriga grupper var det dags att spela upp den ytterligare en gång. Denna gång fick vem som helst i publiken när som helst säga STOPP och själv ersätta en av personerna som deltog. Detta för att förändra förloppet och förhoppningsvis även komma fram till en lösning på problemet.  

Denna typ av dramaövning anser jag kan vara mycket bra och givande om det skulle uppstå en konflikt i arbetslaget eller mellan en pedagog och en förälder. Däremot är det ingen övning att använda sig av i barngruppen då den är allt för avancerad för barnen att förstå. Vid användande av forumspel i barngruppen är olika typer av värderingsövningar bättre. Det skulle tillexempel kunna vara att leka fyra hörn, heta stolen eller att gestalta olika saker med hjälp av att spela statyer. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010 s. 10) redogörs för att verksamheten ska eftersträva att alla barn stärker sitt kunnande kring att förmedla erfarenheter genom drama. Detta kan uppfyllas genom att du i barngruppen arbetar med olika typer av dramaövningar. Genom att göra värderingsövningar ges barnen även möjlighet att förmedla sina tankar kring vad de anser är viktigt för dem och de får även förståelse kring att alla har olika värderingar och att det är helt okej. Även detta är något som redogörs för i Lpfö "Arbetslaget ska göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlande" (98 rev. 2010 s. 9).  

Referens:

Fihn, Gunilla. Workshop Drama 1, 12/3-15, Högskolan Borås 

Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket