Språkutvecklande arbetssätt

Efter kursintroduktionen idag har vi haft vår första föreläsning i denna kurs. Vi fick träffa Ann-Katrin Svensson som pratade om metoder för språkutvecklande arbetssätt i förskolan. Under föreläsningen gick hon in närmare på två metoder för läsinlärning, helordsmetoden/whole language och syntetisk metod/ljudningsmetoden. 

Helordsmetoden

Helordsmetoden beskrev Svensson som en metod som används för att lära barn läsa och hon menar också att den går att använda med mycket små barn, till och med de barn som ännu inte hunnit fylla ett år. Svensson förklarar metoden med att vuxna presenterar bilder av hela ord för barnen. Med hjälp av detta lär sig barnen att känna igen ordbilden av olika ord. När pedagoger eller andra vuxna använder sig av denna metod är det viktigt att de skriver med gemener och inte versaler. Detta för att olika ords ordbild blir olika både vad gäller form och längd när man skriver med gemener medan endast längden av ordet skiljer sig när man skriver med versaler. Alla ord har olika ordbild och detta kan barnen lära sig och därför kan de känna igen ord när de ser dem. När barnet blir äldre och möter skrift i till exempel böcker blir det enklare för de att lära sig läsa menar Ann-Katrin. Hon menar också att barn med hjälp av helordsmetoden lär sig att dra slutsatser och se mönster, detta gäller exempelvis att se hur många barn i gruppen som har A i sitt namn eller hur många barn som har en bokstav som "går ner i källaren". 

Ovan ser du tre exempel på hur olika ordbilder kan se ut.

Lindö (2009 ss. 38-39) beskriver helordsmetoden som en metod där man börjar med att lära ut helheten och sedan går över till att lära ut delarna. Hon menar att helordsmetoden går ut på att först presentera en hel berättelse för barnen för att de ska få en förståelse för hela språkets betydelse. Därefter går man över till att medvetandegöra barnen om språkets formsida, alltså visa på meningar, ord och enstaka fonem (ljud). Lindö menar att denna metod är den som används av flest barn när de lär sig läsa på egen hand. Metoden börjar främst med att barnen lekläser, därefter övergår det i att barnen börjar känna igen vissa ord som ordbilder och har då nått nästa nivå inom helordsmetoden vilken innebär att barnen kan identifiera ord som bilder men ännu inte urskilja de enskilda ljuden i orden. När barnet nått en högre nivå inom helordsmetoden och alltså lärt sig att ljuda de olika bokstäverna har hon/han kommit in i den fonologiska fasen och det dröjer nu inte länge innan barnet kan ljuda allt fler ord och barnet har knäckt läskoden.

Ljudningsmetoden

Den andra metoden som Ann-Katrin Svenson beskrev i sin föreläsning är som jag tidigare nämnde ljudningsmetoden. Hon beskrev denna metod som den som är vanligast förekommande i Sveriges förskolor och skolor då den är vetenskapligt beprövad till skillnad från helordsmetoden. Genom att använda sig av ljudningsmetoden tränas den fonologiska medvetenheten, vilket innebär att barnen lär sig mer om bokstävernas olika ljud. Ann-Katrin lyfte under föreläsningen ett antal olika aktiviteter som man kan hålla i barngruppen för att öka den fonologiska medvetenheten och på så vis även lägga grunden för att arbeta med ljudningsmetoden. Hon menar att det bästa är att utföra dessa aktiviteter i grupp då barnen tillsammans kan lära sig och sedan utforska metoden att ljuda. Den första aktiviteten som hon tog upp var att fråga barnen om de kunde höra ljudet K i ko? eller I i bok. Svarar barnen rätt på dessa frågor har de en fonologisk medvetenhet. En annan aktivitet är att i samling introducera barnen för rim och ramsor då de på så vis blir medvetna om de olika språkljuden kopplade till varandra. 

Ovan är ett exempel på hur man använder sig av ljudningsmetoden. Sätter ljud på varje enskild stavelse

Lindö (2009 ss. 38-39) beskriver ljudningsmetoden som en metod där man utgår från varje stavelses ljud. Detta för att lära sig att utveckla fonologisk medvetenhet men också för att förstå den alfabetiska principen. Genom ljudningsmetoden får barnen lära sig en stavelse i taget och hur den låter. Efter att barnen har lärt sig ett antal stavelser (både vokaler och konsonanter) får de öva på att föra samman dessa ljud till ord. Här kan man då se en skillnad ifrån helordsmetoden då man inom ljudningsmetoden börjar med att lära sig delarna i ordet och sedan sammanfoga dessa till en helhet medan det inom helordsmetoden är tvärtom, först helheten och sedan delarna.   

Det jag tar med mig från denna föreläsning är att det inte bara finns en metod för lärande utan det är viktigt att ta tillvara på de olika sätten att förmedla kunskap inom språkförståelse. Det som fungerar för ett barn behöver inte fungera för ett annat. Detta tycker jag är mycket viktigt att ta med sig när det gäller att lära barn olika saker. Jag upplever att när jag varit ute i förskolor och arbetat och praktiserat så har barnen haft olika sätt att lära och det är då viktigt att som pedagog servera ett stort utbud av olika metoder för lärande. I läroplanen för förskolan (98 re. 2010 s. 5) redogörs för att förskolans verksamhet ska anpassas efter varje enskilt barn. 

Vad gäller helordsmetoden har jag själv stött på den när jag varit arbetat genom att det överallt i förskolornas lokaler finns lappar för vad de olika föremålen heter, på så vis lär sig barn i vardagen hur olika ord ser ut. Jag upplever dock att orden ofta är skrivna med versaler vilket då gör att skillnaden mellan de olika ordbilderna inte blir särskilt stora, det enda som skiljer är längden. När jag tänker på ljudningsmetoden relaterar jag främst till min egen skolgång då det var på det sättet jag lärde mig läsa och det är även på det sättet som pedagoger i förskolan idag introducerar barnen för läsning. Pedagogerna hjälper barnen att sätta ljud på stavelserna som står på lapparna som sitter uppe på de olika föremålen. Jag anser att båda de metoder som Ann-Katrin presenterade för oss under föreläsningen är bra och användbara. Det viktigaste inom språkinlärningen är enligt mig inte att bestämma vilken metod som är rätt och fel utan det är att pedagogerna presenterar olika metoder för barnen och att de ständigt har i åtanke att samtala med barnen och att barnen hela tiden har tillgång till språkstimulerande material och miljöer. En annan viktig aspekt vid språkinlärning är att du som pedagog är inspirerad och visar att du är intresserad av det du läser.

Ett videoklipp som jag anser visar på vikten av engagemang är denna:

http://themetapicture.com/this-man-opens-a-book/

De kursmål jag kopplat till i detta inlägg är:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser 

Referens:

Ann-Katrin Svensson, Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt, 20/1-15, Högskolan Borås

• 
  
• Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket