Idag har vi varit på vårt andra besök på Navet och dagen handlade om fysik och kemi. Vi träffade även denna gång pedagogen Anna. Hon är en mycket inspirerande person som lockar till att jag som blivande förskollärare vill lära mig mer om naturvetenskap. Hon får mig samtidigt att förstå att det är viktigt att barnen redan i förskolan får kunskap om naturvetenskap och att pedagogerna visar ett stort intresse själva för att förmedla en positiv syn på kemi, fysik, teknik och allt annat som har med naturvetenskap att göra. Anna menar att om du inte är intresserad av det du ska lära ut blir inte barnen det heller. Om du är väldigt ointresserad av till exempel kemi är det bättre att du inte lär barnen om det utan i stället lämnar över det ämnesområdet till någon annan i arbetslaget som är mer intresserad.
Under workshopen idag fick vi två berättelser lästa för oss. Den ena handlade om Draken Berta som berättade om vad luft består av och den andra handlade om Tunda och Triton som berättade om luftmotstånd. I slutet av varje berättelse fanns också ett experiment att utföra med barngruppen som knöt an till berättelsen. Efter att Anna läst berättelserna för oss skulle vi i grupp diskutera vad vi tyckte var bra respektive dåligt i berättelserna. Vi skulle också diskutera utefter ett antal begrepp som handlar om lärande i förskolan, inte bara lärande bland barnen utan också bland de vuxna. De olika begrepp som vi utgick ifrån var:
Detta tyckte jag var mycket intressant då lärande finns på så många olika sätt runt omkring oss. En aspekt av lärande som jag tycker är mycket bra i förskolan är att alla ämnen vävs ihop med varandra, det är ämnesintegrerat lärande. Skillnad kan ses i den övriga skolan där allt lärande delas upp på ett helt annat sätt, barnen lär sig matte för sig och svenska för sig. För att kunskap ska befästas hos barnen anser jag att det är mycket viktigt att det som lärs ut hamnar i ett sammanhang och att barnen kan koppla till sina egna erfarenheter för att på så sätt enklare förstå hur saker och ting hänger ihop.
Något som Anna lyfte som något viktigt är att redan från början använda de rätta benämningarna när man talar med barnen. Hon menar att det beror på att annars måste barnen lära om när de kommer upp i skolåldern vilket bara är onödigt, hon menar att det inte är svårare för barnen att lära sig säga syre eller koldioxid än att säga luft. Detta tog jag till mig och ska verkligen tänka på detta i samtalet med barn. I läroplanen för Förskolan (Lpfö 98 rev. 2010 s. 10) redogörs för att förskolan skall sträva efter att "alla barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka
med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera
med andra" (98 rev. 2010 s.10). Detta kopplar jag till det Anna beskrev gällande användandet av korrekta begrepp. Genom att du i samtalet med barnen i barngruppen använder rätt benämningar och är noga med att förklara för barnen vad de olika begreppen betyder ökar du deras ordförråd och också deras språkförmåga. Detta gör att lärandet kring fysik, kemi, naturkunskap och matte även handlar om språk. Detta är något som vi i förskolan eftersträvar då vi ser på lärande som något som ska ske ämnesintegrerat.
Efter det att vi diskuterat kring berättelserna fick vi i uppgift att utföra de experiment som stod beskrivna. Det första vi gjorde var ett experiment hämtat ur berättelsen om Tunda och Triton. Vi skapade en luftballong med hjälp av snöre och en plastpåse. Efter att vi gjort klart luftballongen skapade vi även en korg där vi placerade en björn i plast för att få en tyngd till vår ballong. Vi ställde oss sedan högt upp på ett bord för att testflyga vår ballong för att se om den betedde sig som vi ville. Men det går inte alltid som man tänkt sig första gången så vi fick göra några mindre ändringar för att få den att flyga på ett bra sätt.
Detta är den första ballongen vi gjorde.
Detta är ballongen efter att vi ändrat lite på den för att få den att flyga bättre.
Jag tyckte att detta experiment var mycket kul och jag lärde mig en del nya saker. En sak som jag tänkte på var att det är viktigt att testa sig fram för att få ett bra resultat och det är även något man måste prata om med barnen innan man utför experiment. Jag anser att denna typ av aktivitet kan vara mycket roligt att göra tillsammans med en barngrupp, den var enkel och det krävdes inte heller något dyrt eller svåråtkomligt material. Med hjälp av denna aktivitet kan man även tala med barnen kring skapandet och även lyfta frågor som, vad de tror behöver ändras för att ballongen skall flyga bättre?Barnen lär sig också nya begrepp genom att vi benämner allt med de rätta orden, så som luftmotstånd, tyngd och höjd.
Det andra experimentet vi gjorde var att experimentera med Fissaft, vilket är rödkolssaft. Experimentet gick till så att alla fick ett provrör, bikarbonat, matolja, fissaft och citronsyra. Vi började med att tillsätta en tesked bikarbonat i provröret, därefter hällde vi i matoljan i provröret och såg vad som hände. Efter det tillsatte vi fissaft i provröret och väntade med förväntan på vad som skulle hända. Därefter fick vi lägga i lite av citronsyran för att se om det skedde någon förändring då. Efter att vi gjort detta diskuterade vi i grupper varför resultatet blev som det blev.
Detta experiment upplevde jag var lite mer avancerat än det första men betydligt mer spännande. Jag tror att det skulle gå bra att utför detta experiment med barngruppen om man hela tiden finns där som vuxen och guidar de i deras upptäckande. Anna gav oss ett mycket bra tips att tänka på i arbetet med barnen när det gäller att experimentera och det är att pedagogerna inte alltid behöver ställa så många frågor utan barnen kan ibland bara vilja ta till sig upplevelsen i tystnad. Ett bra tecken på att barnen vill veta mer och är intresserade är att de själva frågar, annars tycker Anna att vi ska "låta barnen vara".
Referenser:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).
Stockholm: Skolverket.
Anna Gunnarsson, Navet 1, 24/2-15, Navet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar