Matematik i vardagen

Idag har jag varit på en mycket inspirerande föreläsning om matematik i förskolan av Carina Mattsson. Hon visade på en mängd olika aktiviteter som utvecklar det matematiska tänkandet hos barnen. Mattsson uppmanade oss studenter att ta tillvara på vardagssituationer och inte bara se matematiken i de givna lärotillfällena. Detta kopplar jag till det Thisner (2007 s. 6) tog upp gällande att det är vanligt att pedagoger i förskolan endast ser matematiskt lärande i de situationer som är lärarstyrda och handlar om att räkna. Hon menar att detta är synd då matematiken kan ses på så många andra ställen, som till exempel i barnens lek. Detta är något jag vill ta med mig ut i mitt blivande yrke som förskollärare. Jag tror dessvärre att det är vanligt att verksamma pedagoger i förskolan missar att se de små situationerna som lärande då de är mycket fokuserade vid att hinna med de planerade aktiviteterna. Vardagssituationer som innehåller matematik som Mattsson tog upp är till exempel påklädningssituationen, matsituationen och utevistelsen. 

Vid påklädningssituationen menar Mattson att det är viktigt att ge barnen tid och inte stressa dem. Hon menar att om barnen får tid att tänka kan de mycket mer än vad vi pedagoger tror. Mattsson förklarade bland annat att det är viktigt att se de små situationerna som lärosituationer, till exempel en vante till en hand (ett-till-ett-principen) eller att två skor är ett par skor.  

Vid matsituationen anser jag ofta att det kan bli rörigt efter en stund när många av barnen ätit upp och väntar på att få gå från bordet. Mattsson kom med en lösning på detta problem som jag tror skulle fungera jättebra på en avdelning med barn i de äldre åldrarna på förskolan. Hon gav ett exempel där du som pedagog kunde fånga barnens intresse samtidigt som deras matematiska förmåga utvecklas. Du som pedagog ska ta fram ett antal ärtor, därefter räknar du dem tillsammans med barnen så att alla vet hur många det är. Be sedan barnen att blunda medan du gömmer några av ärtorna. fråga sedan barnen hur många som är gömda. Denna aktivitet övar barnen dels på talraden men också på antalsuppfattning genom att de ska räkna ärtorna först innan pedagogen har gömt några och sedan efter för att komma fram till ur många som försvunnit. 

När barnen är ute på gården eller i skogen är det ett ypperligt tillfälle att arbeta med matematik, något jag har använt mig av under min VFU. Barnen jag har träffat har tyckt det varit oerhört kul att få uppdrag att göra. Exempelvis kan det vara hämta en pinne som är lika lång som ditt finger eller hämta lika många kottar som du har tår. Denna typ av uppdrag övar barnen på längd och antal. Du kan även ge barnen uppdrag som tränar de på läges- och riktningsuppfattning. Till exempel ställ dig ovanpå en sten eller kryp under en vuxens ben. Carina Mattsson tog upp en rolig aktivitet att göra tillsammans med barn i skogen. Ta med dig en randig halsduk i olika färger och ge barnen i uppgift att hämta saker i varje färg som finns på halsduken. Denna typ av aktivitet tränar barnen på ett-till-ett-principen. Björklund (2009 s. 46) beskriver ett-till-ett-principen som en metod där barnet kopplar ett föremål i en mängd till ett föremål i en annan. Denna princip lägger grunden för förståelse kring att ett räkneord kan kopplas till ett räknat föremål. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010 s. 10) redogörs för att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring” De aktiviteter jag ovan beskrivit kopplar jag till detta mål ur läroplanen för förskolan. 
 

De kursmål jag kopplar detta inlägg till är:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser 

Referenser:
Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Matsson, Carina, Matematik med fokus på utomhusmiljön, 13/3-15, Högskolan Borås

Thisner, Annika (2007). Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Stockholm: Sveriges utbildningsradio

Besök på museum i Borås

Idag har jag besökt två museum i Borås. Det ena som är speciellt inriktat mot barn var KNACKA PÅ och det andra var Borås Konstmuseum som inte riktar sig till barn i första hand.

Barnens kulturrum, KNACKA PÅ!

Jag tyckte att detta var ett mycket bra ställe att ta med dig de yngsta barnen på förskolan till. KNACKA PÅ baseras på Anna-Clara Tidholms bok KNACKA PÅ! Personalen på museet har skildrat denna bok genom att bygga upp en miljö med många inslag från boken. Bland annat är det så att i boken har alla dörrar som figuren knackar på olika färg och den färg som dörren i boken har har även rummet som man kommer till. Detta har personalen tagit efter och på museet återfinns dörrar i olika färg och även rum med samma färg som respektive dörr.

När jag besökte KNACKA PÅ pratade jag med en kulturpedagog som arbetar där. Hon förklarade hur dagarna brukar se ut på barnens kulturrum och att det under veckorna finns fasta scheman på vad som händer. Det fanns bland annat en sång- och rörelsestund för de allra minsta barnen till de lite äldre, 0-5 år. Det fanns även bebisteater för bebisar under 1 år och teater för barn mellan 1,5 och 3 år. Hon beskrev att kulturrummet ofta besöks av föräldrar och deras små barn men det finns även möjlighet att komma till KNACKA PÅ tillsammans med en förskolegrupp på bestämda dagar.

Under besöket på KNACKA PÅ lade jag märke till att det inte var några leksaker i de olika rummen utan barnen fick fritt fantisera och leka i rummen. Det fanns bland annat ett rum med skaparverkstad, ett stort rum med plats för rörelse och ett rum där det fanns böcker att läsa på plats eller låna med sig hem om man så ville. Jag tyckte att det var väldigt kul och inspirerande att besöka KNACKA PÅ, dels för att jag tydligt kände igen mig i rummen genom att jag tidigare läst boken men också för att personalen var mycket välkomnade och öppen. I varje rum fanns kopplingar till boken, så som färgsättning och andra detaljer till exempel som att bilderna som var målade på väggarna tagna ur boken.

Jag fick ett bra intryck av detta besök och skulle gärna besöka det men min blivande barngrupp men anser att det mest lämpar sig för de lite mindre barnen då jag tror att de äldre kräver mer utmaning.

Borås Konstmuseum!

Under besöket på Borås Konstmuseum fick jag en lite annan uppfattning än vad jag fick på KNACKA PÅ. Detta museum anser inte jag lämpar sig för barn i lika hög grad. Jag tycker absolut att vi i förskolan skall besöka museum likt detta men däremot får man som pedagog vara noga med att vara upplyst kring vad utställningen handlar om så det inte är något som är opassande för yngre barn.

Marie Bendroth Karlsson talade i sin föreläsning "Konstpedagogik och yngre barn" om demokratiuppdraget vilket behandlar det faktum att "barn ska till fullo ges möjlighet att delta i de konstnärliga och kulturella livet" (FN s konvention om barns rättigheter §31). Med detta vill jag förtydliga att det är viktigt att vi pedagoger i förskolan introducerar barnen för olika former av konst. Genom att besöka museum med barnen på förskolan ökas barnens sinnesupplevelse och det kan även skapa goda förutsättningar för vidare lärande. Du kan som pedagog tillsammans med barnen samtala kring vad ni ser på tavlorna/skulpturerna. På så vis utökas barnens språk och de kan även få ökad kunskap inom färg och form. Något som dock är viktigt att tänka på när du besöker olika typer av museum med barnen är att du som pedagog inte ska ställa frågor som banaliserar konsten, då det gör att det tolkningsbara kring konsten tas bort. Marie Bendroth Karlsson lyfte i föreläsningen är det är viktigt att du som pedagog ska låta barnen tolka själva.  

Borås Konstmuseum hade när vi var där en utställning av Kristina Janson. Hennes bilder ansåg jag inte var olämpliga att visa för barn, vilket gör att jag mycket väl hade kunnat ta med mig en barngrupp dit. Det är dock viktigt att tänka på att barnens intresse bör styra hur länge vistelsen på museet ska vara. Är barnen intresserade av att se på bilderna och pratar mycket om det tycker jag absolut att vi kan vara kvar en längre tid men däremot tycker jag inte att pedagoger ska tvinga barnen att kolla på målningar de inte är intresserade av. Detta kan göra att barnen senare i livet har med sig en syn på museum som något tråkigt, vilket vi inte vill eftersträva.   

Referens:

Marie Bendroth Karlsson, Konstpedagogik och yngre barn, 11/3-15, Högskolan Borås

FN s konvention om barns rättigheter §31 Tillgänglig: http://www.raddabarnen.se/om-oss/barnkonventionen/barnkonventionen-lang-version/#Art 31 

Drama

Under dagens workshop som Gunilla Fihn höll tillsammans med oss har vi fått lära oss kring forumteater och forumspel. Vi har även under dagen fått gestalta diverse vardagssituationer som kan bidra till konflikter på en förskola.  

Forumteater och forumspel beskrevs under workshopen som ett sätt att utforska, förstå och förändra verkligheten. Dessa metoder är enligt Fihn ett bra sätt att analysera motsättningar och konflikter med hjälp av kreativa lösningar. Hon tog under workshopen upp att målet med ett forumspel är att förvandla åskådaren från passiv till medskapare, det ger även människan en möjlighet att träna inför verkligheten och förbereda sig inför framtiden. Med hjälp av forumspel blir du medveten om dina egna tankar och värderingar och det blir på så vis enklare att bryta inre och yttre förtryck. 

Under workshopen blev vi indelade i mindre grupper där varje grupp fick varsitt fall att göra om till en forumteater. Alla situationer som delades ut var någon form av konfliktsituation, där problemet som utspelades i de flesta fall gick att lösa genom förändrad inställning. 

Riktlinjerna vi fick var:

- Utgå ifrån verkligheten

- Tydlig konflikt i handling

- Vuxenroller ev. dubblare (en person som håller med i allt som sägs)

- Eländigt slut

Efter att forumteatern var uppspelad för övriga grupper var det dags att spela upp den ytterligare en gång. Denna gång fick vem som helst i publiken när som helst säga STOPP och själv ersätta en av personerna som deltog. Detta för att förändra förloppet och förhoppningsvis även komma fram till en lösning på problemet.  

Denna typ av dramaövning anser jag kan vara mycket bra och givande om det skulle uppstå en konflikt i arbetslaget eller mellan en pedagog och en förälder. Däremot är det ingen övning att använda sig av i barngruppen då den är allt för avancerad för barnen att förstå. Vid användande av forumspel i barngruppen är olika typer av värderingsövningar bättre. Det skulle tillexempel kunna vara att leka fyra hörn, heta stolen eller att gestalta olika saker med hjälp av att spela statyer. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010 s. 10) redogörs för att verksamheten ska eftersträva att alla barn stärker sitt kunnande kring att förmedla erfarenheter genom drama. Detta kan uppfyllas genom att du i barngruppen arbetar med olika typer av dramaövningar. Genom att göra värderingsövningar ges barnen även möjlighet att förmedla sina tankar kring vad de anser är viktigt för dem och de får även förståelse kring att alla har olika värderingar och att det är helt okej. Även detta är något som redogörs för i Lpfö "Arbetslaget ska göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlande" (98 rev. 2010 s. 9).  

Referens:

Fihn, Gunilla. Workshop Drama 1, 12/3-15, Högskolan Borås 

Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Textilmuseet

Idag har vi varit på ett mycket inspirerande besök på Textilmuseet. Vi möttes upp av museipedagogen Karin när vi kom dit, hon visade oss runt i de fina lokalerna och beskrev mycket väl vad pedagoger som kommer med en barngrupp kan göra på Textilmuseet i Borås. 

Karin var mycket noga med att poängtera att när du som pedagog kommer med en barngrupp för att besöka och lära er om textil är det bra att vara medveten om att det allra mesta som ligger framme är tillåtet att röra vid. Hon menade att det material som är ömtåligt eller mycket värdefullt ligger inglasat. Detta är mycket bra då jag tror att många pedagoger lätt drar sig för att besöka museum då de är rädda att barnen ska röra vid saker de inte får och på så vis förstöra.  

När vi gick omkring i lokalerna på textilmuseet var det mycket som lockade våra ögon och då började vi samtala kring hur hon som pedagog på museet får barnen att vilja lämna de färgglada miljöerna för att se på nästa del av museet. Hon menade då att hon är mycket öppen och att det är viktigt att följa barnens intresse. Fångas barnen av att titta på det stora traktordäcket och den fina hjälmen på första våning är det inget som hindrar att barngruppen stannar där en längre stund än det var planerat från början. Detta är något som jag tycker är mycket bra. När jag varit ute på VFU har jag märkt att det är viktigt att barnen är intresserade av det som händer och att pedagogerna uppmärksammar vad barnen intresserar sig av då det då är mycket lättare att fånga barnen och på så vis lära de nya saker. Det är också viktigt att barnen upplever det de lär sig som meningsfullt och roligt.

 I läroplanen för förskolan redogörs för att:

"Förskolläraren ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen upplever det roligt och meningsfullt att lära sig nya saker"

På textilmuseet fanns det väldigt mycket att se på och jag tror att om du tar med dig en barngrupp dit är det bra om ni besöker vissa utvalda delar då barnen annars lätt kan tröttna. Du som pedagog bör vara medveten om vad som finns på museet för att på så vis få ut så mycket som möjligt av besöket.

Något som jag tycket var mycket kul att se när jag var på textilmuseet var att det finns så mycket saker som används i vardagen som faktiskt är skapat av just textil. Exempelvis plåster, traktordäck och bandage. Detta var något som jag inte funderat kring tidigare men nu i efterhand lade jag märke till detta.  Det är även något som jag vill uppmärksamma barnen på och jag tror att det gör besöket ännu mer intressant och givande att de känner igen sig i vissa delar. När vi gick omkring inne på textilmuseet var det några delar som jag fastnade för lite mer specifikt. Det var för det första det området där de visade på saker som var gjorda av återvunnet material. Bland annat en klänning som var gjord av plast- och tygrester men där fanns även en del där de visade på "miljöfarlig" textil respektive textil som är bra för miljön. Den andra delen som jag tyckte var mycket rolig var den garderob som fanns med kläder från olika årtionden. I denna garderob var det fritt fram att prova och se hur människorna klädde sig förr. Genom att besöka garderoben kan du som pedagog även lära barnen kring olika årtionden och barnen får då lättare en förståelse för hur deras mor- och farföräldrar levde när de var unga.    

Källhänvisning:
Läroplan för förskolan Lpfö̈ 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Besök på museum i Göteborg

Idag har jag varit i Göteborg och besökt tre olika museum för att få en uppfattning om vad som gäller när man ska besöka museum med barn och vad som är bra att tänka på inför besöket. De tre museum jag besökte var Göteborgs Stadsmuseum, Hasselblads center och Världskulturmuseet. Dessa tre museum var väldigt olika varandra och jag tänkte beskriva de olika museerna och sedan diskutera kring huruvida de passar barn eller ej. I läroplanen för förskolan redogörs för att "förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa". Detta mål anser jag passar bra i arbete med att besöka olika museer för att på så sätt se bilder och skulpturer samtidigt som du sedan samtalar kring dessa.

Göteborgs Stadsmuseum 

Jag fick ett mycket gott intryck av Göteborgs stadsmuseum, det fanns många olika utställningar och jag besökte två av dem. Den första utställningen jag besökte var en som handlade om barnhemsbarn från olika barnhem i Sverige i mitten av 1900-talet. Denna utställning gav mig som vuxen mycket tankar och funderingar. Enligt min uppfattning anser jag inte att den var lämplig att ta med en barngrupp till då den visade på otäcka bilder och berättelser som barnhemsbarnen berättat. 

Detta är några av bilderna som visades i utställningen om barnhemsbarn.
  

Nästa utställning som jag besökte var en mycket stor utställning som visade på olika tidsåldrar. Denna utställning tyckte jag var väldigt bra för barn, något jag blev mycket positivt överraskad av var att jag i receptionen fick med mig en karta som de normalt sett ger till barn. Denna karta visade var de olika tidsåldrarna fanns i huset men det fanns även olika uppgifter som barnen kunde lösa utmed vägen. Detta anser jag är ett mycket bra koncept för att locka barnen att vilja upptäcka och lära kring det utställningen behandlar. Utställningen kring tidsåldrarna var som jag tidigare nämnde mycket stor vilket fick mig att förstå att det inte vore lämpligt att gå igenom hela denna utställning på en och samma dag. Det bästa tror jag vore att dela upp utställningen på olika tillfällen. Ett bra sätt tror jag kan vara att om du i barngruppen arbetar med till exempel medeltiden, då tar du med barngruppen endast till den del som handlar om medeltiden. Nästa gång kanske ni arbetar med vikingatiden då går ni till den delen. Detta för att barnen inte ska tappa intresset för museet.

Barn har många gånger en tendens att tappa fokus efter en stund i stillhet vilket då gör att de behöver röra på sig. Detta hade Göteborgs Stadsmuseum tänkt på och skapat en del som heter Barnens museum, här kunde barnen springa av sig i en stor hall som var utformad som en slags lekplats med klätterväggar, puffar och annat lekmaterial.

Hasselblad center

Nästa museum som jag besökte var Hasselblad center. Detta var ett museum som innehöll en fotoutställning. Just nu denna period var det en utställning av An-My Lê som visade olika bilder som skildrade konflikter i form av krig. Hon har fotograferat diverse olika konfliktsituationer. Jag anser att dessa bilder inte var lämpliga att visa för barn då de kan vara mycket obehagligt och framkalla rädsla hos barnen. Skulle det vara så att du i din barngrupp har barn som kanske varit med i flykt från ett krigsdrabbat land kan denna typ av utställning väcka minnen och barnen kan få en mycket kraftig obehagskänsla vilket vi inte vill förknippa verksamheten med. Jag tror dock inte alltid att utställningarna är uppbyggda på detta sätt utan det var nog mest otur just denna gång.

Världskulturmuseet

Det sista museet som jag idag besökte var Världskulturmuseet. Just nu är det många utställningar som är under uppbyggnad där vilket gjorde att jag endast tittade på en och den hette "Jordlingar". "Jordlingar" är en utställning särskilt skapad för barn och syftet med den är att visa för en utomstående (utomjording) hur vi på jorden lever. I utställningen fanns bilder och skulpturer som visade på olika vardagsaktiviteter för oss människor. Det fanns även olika aktiviteter för barn att testa på till exempel fanns det en stor cylinder är barnen kunde krypa in, det fanns även en stor "puff-pool" och en station där man hade hörlurar på sig för att höra olika läten som finns på jorden. 

Sammanfattningsvis vill jag efter dessa besök säga att jag fick en mycket positiv syn på att besöka museum med barn. Något man däremot måste ha med sig som pedagog är att alltid vara förberedd innan man besöker ett museum med en barngrupp. Jag skulle rekommendera att du först varit på museet själv innan du tar med barnen. Det är också mycket viktigt att du är medveten om vilken utställning som visas på museet just nu då det annars kan bli en otäck upplevelse. 

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket 

Navet med fokus på Fysik och Kemi

Idag har vi varit på vårt andra besök på Navet och dagen handlade om fysik och kemi. Vi träffade även denna gång pedagogen Anna. Hon är en mycket inspirerande person som lockar till att jag som blivande förskollärare vill lära mig mer om naturvetenskap.  Hon får mig samtidigt att förstå att det är viktigt att barnen redan i förskolan får kunskap om naturvetenskap och att pedagogerna visar ett stort intresse själva för att förmedla en positiv syn på kemi, fysik, teknik och allt annat som har med naturvetenskap att göra. Anna menar att om du inte är intresserad av det du ska lära ut blir inte barnen det heller. Om du är väldigt ointresserad av till exempel kemi är det bättre att du inte lär barnen om det utan i stället lämnar över det ämnesområdet till någon annan i arbetslaget som är mer intresserad.

Under workshopen idag fick vi två berättelser lästa för oss. Den ena handlade om Draken Berta som berättade om vad luft består av och den andra handlade om Tunda och Triton som berättade om luftmotstånd. I slutet av varje berättelse fanns också ett experiment att utföra med barngruppen som knöt an till berättelsen. Efter att Anna läst berättelserna för oss skulle vi i grupp diskutera vad vi tyckte var bra respektive dåligt i berättelserna. Vi skulle också diskutera utefter ett antal begrepp som handlar om lärande i förskolan, inte bara lärande bland barnen utan också bland de vuxna. De olika begrepp som vi utgick ifrån var:

Detta tyckte jag var mycket intressant då lärande finns på så många olika sätt runt omkring oss. En aspekt av lärande som jag tycker är mycket bra i förskolan är att alla ämnen vävs ihop med varandra, det är ämnesintegrerat lärande. Skillnad kan ses i den övriga skolan där allt lärande delas upp på ett helt annat sätt, barnen lär sig matte för sig och svenska för sig. För att kunskap ska befästas hos barnen anser jag att det är mycket viktigt att det som lärs ut hamnar i ett sammanhang och att barnen kan koppla till sina egna erfarenheter för att på så sätt enklare förstå hur saker och ting hänger ihop.

Något som Anna lyfte som något viktigt är att redan från början använda de rätta benämningarna när man talar med barnen. Hon menar att det beror på att annars måste barnen lära om när de kommer upp i skolåldern vilket bara är onödigt, hon menar att det inte är svårare för barnen att lära sig säga syre eller koldioxid än att säga luft. Detta tog jag till mig och ska verkligen tänka på detta i samtalet med barn. I läroplanen för Förskolan (Lpfö 98 rev. 2010 s. 10) redogörs för att förskolan skall sträva efter att "alla barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra" (98 rev. 2010 s.10). Detta kopplar jag till det Anna beskrev gällande användandet av korrekta begrepp. Genom att du i samtalet med barnen i barngruppen använder rätt benämningar och är noga med att förklara för barnen vad de olika begreppen betyder ökar du deras ordförråd och också deras språkförmåga. Detta gör att lärandet kring fysik, kemi, naturkunskap och matte även handlar om språk. Detta är något som vi i förskolan eftersträvar då vi ser på lärande som något som ska ske ämnesintegrerat.

Efter det att vi diskuterat kring berättelserna fick vi i uppgift att utföra de experiment som stod beskrivna. Det första vi gjorde var ett experiment hämtat ur berättelsen om Tunda och Triton. Vi skapade en luftballong med hjälp av snöre och en plastpåse. Efter att vi gjort klart luftballongen skapade vi även en korg där vi placerade en björn i plast för att få en tyngd till vår ballong. Vi ställde oss sedan högt upp på ett bord för att testflyga vår ballong för att se om den betedde sig som vi ville. Men det går inte alltid som man tänkt sig första gången så vi fick göra några mindre ändringar för att få den att flyga på ett bra sätt.

                                             Detta är den första ballongen vi gjorde.

                       Detta är ballongen efter att vi ändrat lite på den för att få den att flyga bättre.

Jag tyckte att detta experiment var mycket kul och jag lärde mig en del nya saker. En sak som jag tänkte på var att det är viktigt att testa sig fram för att få ett bra resultat och det är även något man måste prata om med barnen innan man utför experiment. Jag anser att denna typ av aktivitet kan vara mycket roligt att göra tillsammans med en barngrupp, den var enkel och det krävdes inte heller något dyrt eller svåråtkomligt material. Med hjälp av denna aktivitet kan man även tala med barnen kring skapandet och även lyfta frågor som, vad de tror behöver ändras för att ballongen skall flyga bättre?Barnen lär sig också nya begrepp genom att vi benämner allt med de rätta orden, så som luftmotstånd, tyngd och höjd.

Det andra experimentet vi gjorde var att experimentera med Fissaft, vilket är rödkolssaft. Experimentet gick till så att alla fick ett provrör, bikarbonat, matolja, fissaft och citronsyra. Vi började med att tillsätta en tesked bikarbonat i provröret, därefter hällde vi i matoljan i provröret och såg vad som hände. Efter det tillsatte vi fissaft i provröret och väntade med förväntan på vad som skulle hända. Därefter fick vi lägga i lite av citronsyran för att se om det skedde någon förändring då. Efter att vi gjort detta diskuterade vi i grupper varför resultatet blev som det blev.

Detta experiment upplevde jag var lite mer avancerat än det första men betydligt mer spännande. Jag tror att det skulle gå bra att utför detta experiment med barngruppen om man hela tiden finns där som vuxen och guidar de i deras upptäckande. Anna gav oss ett mycket bra tips att tänka på i arbetet med barnen när det gäller att experimentera och det är att pedagogerna inte alltid behöver ställa så många frågor utan barnen kan ibland bara vilja ta till sig upplevelsen i tystnad. Ett bra tecken på att barnen vill veta mer och är intresserade är att de själva frågar, annars tycker Anna att vi ska "låta barnen vara".

    

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. 

Anna Gunnarsson, Navet 1, 24/2-15, Navet

Bild - Skapande med olika material

Under dagens workshop med Mats har vi  fått experimentera och testa oss fram med olika material. Vi fick ett stort utbud av färger och material att måla med och på och även olika livsmedel för att se vad som funderar med vad. Vi fick välja och vraka mellan de olika färgerna för att se om det fungerade att måla på de olika materialen och vilka färger som funderade bäst på vilket material. Detta upplevde jag som mycket bra då det är viktigt att som blivande pedagog vara medveten om vad som fungerar bra och mindre bra när det gäller skapande med hjälp av färg och olika material. 

Något som jag tog fasta på under dagens workshop var att jag som blivande pedagog vill ha möjlighet att erbjuda barnen att testa olika material för att de ska få många upplevelser och själva få förståelse för vad som fungerar och inte och vad som ger ett bra och mindre bra resultat. Jag har upplevt att det på de förskolor jag arbetat på oftast bara funnits en sorts papper och några sorters pennor, kritor och färger. Detta tror jag till stor del beror på att förskolorna har en budget att hålla sig till men jag tror även att det beror på att normen säger att det är vanligt papper, färgpennor och tusch som är det som används när det skapande sker i förskolan. 

Körling (2012 ss. 22-24) menar att det finns många föreställningar kring hur en klassrumssituation bör se ut. Detta tycker jag är synd då jag tror att barn lär sig genom att testa nya saker. Det är inte farligt att misslyckas ibland, jag tror tvärtom att det är bra då barnen på så vis vet hur de ska göra nästa gång för att få ett bättre resultat. Något jag vill ta fasta på när jag börjar arbeta i verksamheten är att ta tillvara på barnens intressen och funderingar kring det vi gör. Undrar barnen vad som händer om vi lägger salt på en täckning målad med vattenfärg vill jag tillsammans med barnen utforska detta.  På så vis visar jag att jag är engagerad i det barnen gör och med hjälp av en engagerad pedagog blir det en engagerad barngrupp villig att utforska och lära nya saker.  Körner (2012 s. 24) menar att vikten i förskolan bör ligga vid att lyssna på barnen och deras intressen för att på så vis få barnen att vilja lära mer. 

De kursmål jag kopplat detta inlägg till är:   

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser 
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande 

Referenser:

Körling, Anne-Marie. (2012). Nu ler Vygotskij eleverna, undervisningen och Lgr 11. Johanneshov: TPB